Ny blogg

Har en ny blogg.

AlexanderPNielsen.thinkertothinker.com

Enjoy ^^

För övrigt har jag börjat lära mig japanska, splendid. Jag planerar att kunna hjälplig japanska inom slutet av månaden, sedan är det bara att börja lära mig massor av ord.

Big Brother, svenskatal

Efter att noga ha övervägt uppgiften och tänkt över vad mitt kulturrelaterade ämne skulle avhandla, så bestämde jag mig för att avhandla vår egen kultur; nåja inte min egen då jag inte bekänner mig till denna högst mediokra kultur som enbart måhända hyllar… ja, vi kommer till det.

För att specificera mig ytterligare så ligger det i mina planer och intentioner att avhandla dagens tvkultur; som högst kan komplimeras: medioker. I många fall förkastlig och något som rentutav väcker min djupaste avsky över detta grottmänniskobeteende, om ens det sträcker sig så högt.

Vid ett tillfälle för ett tag sedan så knäppte jag på televisionsapparaten totalt utan att betänka mina tidigare erfarenheter utav detta mediautbud: måhända var mitt beslut grundat på naivitet, måhända börjar jag bli senil. I vilket fall som helst så var därpå ett högst populärt tv-program vid namn Big Brother som torde snarast avhandla något som kan sammanfattas i orden: ränksmideri och falskhet. Frågan varför någon med integritet skulle ställa upp i ett dylikt program måhända besvaras med svaret; dylika personer ställer inte upp.

Dessa ytterst själlösa program där deltagarna offrar sin egen integritet och sin egen självbild, tävlar deltagarna i att smöra för varandra. Detta är inte en fråga om egen förmåga, inte en fråga om vem som är mest kompetent eller för den sakens skull vem som är den bästa människan – och det enda objektiva måttet på detta torde vara produktiv förmåga, men detta ska jag inte gå in på. Detta var en tävling som går ut på vem som kan vara mest själlös, vem som kan vara ytterst medioker och vem som främst av alla andra kan slicka röv.

Vad är den stora attraktionen med detta program? Måhända för att observera de poänglösa tävlingarna, eller kanske rentutav det äckelframkallande käbblet. Detta käbbel vars enda orsak är det faktum att människor när de inte har principer eller idéer att hålla fast i, får gå efter vad andra människor anser om dem. På Big Brother torde den intellektuella nivån ligga på en amöbas nivå, eller måhända vid ljusare tillfällen ett ryggradslöst djur. Är det här dagens avskum samlas? En underhållningsform som mer än väl skulle, för att citera författaren Carl-Johan Vallgren,: ”…med lätthet skulle överträffas av lekskolebarnens teddybjörnar”

Om någon poänglös tävling gick ut på att deltagarna enbart fick kommunicera med bruk av grymtningar, vrål och stöningar torde ingen åskådare, eller ens deltagare, märka någon direkt skillnad. Och varför i hela fridens namn kolla på något som drar ned mänskligheten på djurens nivå där enda kommunikationen är möjlig medelst grymtningar och likt grottmänniskor så handlar allt om att hålla sig väl med de andra medlemmarna i stammen – så att man inte själv blir slukad vid nästa hungersvält. Är inte mänskligheten högre än så? Är deltagande i en dylik såpopera det högsta som en människa kan eftersträva? Själlöst.

En gam som häckar och fördärvar, förtär och förgör all mänsklig värdighet; och som samtidigt är fullständiga eregerade av uppståndelsen. Samtidigt som jag drabbats av tanken att människor med integritet måhända har utplånats av något virus, mot vilket de inte var resistenta.

Vad hände med att avbilda människor som stora, heroiska, som kapabla att erövra världen? Jag har sett på en ”såpopera” som jag gillade, och den gick på BBC. Syftet var att forskare som skulle tillverka vissa saker med syfte; forskare som skulle lägga under sig naturen med primitiva metoder. Återerövra naturen genom sitt förnuft, inte slicka röv för att temporärt bli populär i andra människors ögon på bekostnad av sin egen integritet och självbild.

Måhända är en annan attraktion det promiskuösa samlivet. Måhända jag har rätt, måhända jag har fel gällande detta sista påstående. Jag tänker inte kolla vidare på Big Brother för att utvärdera huruvida denna ståndspunkt är korrekt. Däremot kan jag fastslå en teori att många människor torde kolla på Big Brother för att få en egen känsla av liv, men dylikt handlande vittnar enbart om avsaknaden av eget liv. Man kan aldrig ersätta sitt eget liv med observationer av andra människors liv; speciellt inte principlösa, själlösa och förkastliga dito. Jag skulle inte vilja definiera dessa såsom människor, snarare en egen bransch av sinnesslöa, taffliga, idiotiska, fördomsfulla, bornerade halvapor utan integritet.

Jag tar mig friheten att återigen citera författaren: ”Ingenting deprimerar mig mer än detta såkallade MTV skrev jag till Bachman, jag har svårt att föreställa mig att något mer hjärndött än MTV någonsin har uppträtt på bildens och musikens område, vilket givetvis förklarar dess omåttliga popularitet i mitt såkallade hemland. Troheten hos MTV-tittarna i mitt land har till och med belönats med MTVs särskilda hederspris, åt särskilda hjärndöda nationer, nämligen detta outhärdligt pinsamma lägenhetsprojekt som ni möjligen känner till, där man föser ihop ett halvt dussin ungdomar som får bo tillsammans, alldeles gratis, mot att MTV får vara där och filma dem dygnet runt och på så vis ställa ut detta halvdussinet ungdomars andefattigdom till allmän beskådan, göra dem till hjärndöda stjärnor för en hjärndöd nations hjärndöda MTV-tittare, för att onanera till, för att flimras med, det är inte klokt!”

Som avslutning kan jag säga att jag är glad över att jag inte har råd att ha någon TV. Jag citerar återigen bäste Vallgren: ”Låt mig bringa klarhet i detta ohyggliga fenomen, ty det är intet ointressant för förståelsen av denna nation jag dagligen förbannar”, jag kan inte mer än instämma. Om jag såg varenda såpopera jämnas med marken jämte skatteverket skulle jag dö i frid.

Mer om kärlek / Ah, blev litet uppehåll

Det blev ett litet uppehåll ifrån bloggen, då jag fick fullt schema så min blogg blev helt enkelt nedprioriterad. Jag har inte heller haft inspiration att skriva på min blogg, då jag har avhandlat många av de företeelser som intresserar mig; kärlek, produktivitet, självförtroende etc.

Jag hade i dagens inlägg tänkt gå tillbaka till något jag skrev om tidigare, nämligen kärlek.

I dagens inlägg kommer jag reflektera över mitt eget ställningstagande, och jag kommer inte låta detta vara en norm varav jag dömer andra individer; utan det är totalt egna reflektioner.

Nu är min frågeställning; bör man, dvs jag, älska en individ som måhända inte totalt har samma syn på kärlek som en själv? Vid första anblick så kan detta tyckas som en trivial detalj, men sedan om man betraktar vad är kärlek och varför man älskar individer, så inser man att en dylik kärlek mycket väl kan vara en källa till... osäkerhet i ens eget liv.

Jag kan förtydliga, om individens syn på kärlek inte överenstämmer med min reela, eller om individen ifråga har bristande självförtroende etc., så kan, den ömsesidiga, kärleken väldigt lätt försvinna. Om individen dessutom håller en syn på kärlek att det är nyckfullt, och intet man kan påverka, så blir det självklart så att man lätt kan bli sårad.

Dock, vi bör först återigen definiera kärlek och vad jag menar med kärlek. Vi återigen nämna Dr. Nathaniel Brandens definition, och för en ytterligare utläggning om detta se mitt inlägg Kärlek.

"Love is our response to what represents our highest values. Love is a response to distinctive characteristics possessed by some beings but not by all. Otherwise, what would be the tribute of love?

If love between adults does not imply admiration, if it does not imply an appreciation if traits and qualities that the recipient of love possesses, what meaning or significance would love have and why would anyone consider it desirable?"
- Dr. Nathaniel Branden

Kärlek är vårt gensvar till det som representerar våra högsta värderingar, en viktig fras. Om då en individ faktiskt förtjänar vår kärlek, genom att denne representerar mina högsta värderingar, varför ska jag då tveka att ge denne vad denne förtjänar? Rädsla av att bli sårad?

Då bör man fråga sig; vad är egentligen att man blir sårad? Måhända att man blir besviken?, men vad blir man då besviken på? Att individen gör ett felaktigt val? Jovisst, men detta bör man vara medveten om när man väljer att ingå en känslomässig relation med individen, om man blundar för denna meningsskiljaktlighet så blundar man för verkligheten.

Måhända hoppas man att den andre ska inse att den har fel, det har jag själv gjort med en individ, men det visade sig visst att det var aningen dumt att fästa så mycket hopp vid detta. Man bör kort vara medveten om att individen måhända gör slut på irrationella grunder, och att man då accepterar detta när man ingår detta kontrakt med individen.

Så, återigen, det är upp till var och en att bedöma vem som förtjänar ens kärlek. Jag själv funderar ytterst djupt innan jag ger min kärlek till en individ; bland annat för den viktiga frågan: varför förtjänar hon min kärlek?.

De jag älskar ska veta att de förtjänar den kärleken. Det är faktiskt en komplimang att vara älskad.

Lucka nr. 14 -- Inköp: Smith&Wesson Bootknife

Denna skönhet har jag nyligen beställt.

"Bootknife med supergrepp från S&W. Blad i rosttrögt stål. Levereras med slida i hårdplast som har bältesclip på baksidan. tot.längd 19cm varav bladet 9,5cm.

Amerikanska kvalitetsknivar från klassiska Smith & Wesson. "
- http://www.militaryshop.se/

Jag ser fram emot att den kommer. Jag tar mig råd, och lever snålt ett tag i framtiden. Det är det värt, för denna skönhet... är vacker. Måste även skaffa en Fransk Insatsoverall. Sedan, om den overallen är snygg, så kan jag mycket väl tänka mig klä mig i overall.

Om ni vill se den, så finns den här: Fransk Insatsoverall.

Jag hoppas jag har råd med detta efter julen, det har jag förhoppningsvis då den bara kostar
795 kr.

Annars kanske jag innan köper en tysk Snödräkt. Den är väldigt billig, 495 kr faktiskt. Jag ska även införskaffa de klassiska, kända och extremt hög-kvalitativa 5.11 tactical byxa. En byxa som uppenbart libertarianen Clint Eastwood älskar. Jag börjar få slut på ordentliga kläder, så jag får börja införskaffa nya faktiskt. Ett nytt plagg varannan månad tordes jag ha råd med.

Så, som dagens lucka blev det visst en kort notifikation om mitt nya inköp. Hoppas alla mår bra och är friska. Julafton närmar sig, jag längtar.

/Alex

Lucka nr. 13 -- Nationellt prov i svenska

Detta är vad jag skrev på Svenska B nationella provet. Föga förvånande, jag fick IG. Jag kan erkänna att jag inte skrev i toppform, men det var ändå bra skrivet; om än lite väl kortfattat.

Allas lika värde
Efter att ha läst den oerhört vinklade och partiska arbetsuppgiften, så har jag beslutat att inte samarbeta med Er eller denna förkastliga arbetsuppgift. Ni får sätta betyget IG och underkänna mig, men samarbeta: det kommer jag inte. Detta är civil olydnad, detta är uppror. Detta är mitt manifesto; min hyllning till mänskligt Liv.

”Värde” implicerar för vem och för vad. Det är en i allra högsta grad individuell, som alla tanke- och förnuftsprocesser, värdering man gör av andra individer och ting. Värde är den status man ger den eller det man värderat, utifrån sina egna premisser, principer och tankar.

Att alla är lika värda, eller värdelösa vilket är i princip samma sak, är precis lika förkastlig kollektivism som rasismen, nazismen och socialismen. Denna kollektivism är precis lika förnuftsvidrig och tom på sundhet som all annan kollektivism. Det finns inget förnuftigt eller empiriskt stöd för denna tes. Kollektivismen är tagen ur luften och förkastlig. ”Allas lika värde” är taget ur luften och förkastligt.

Ett vanligt, och måhända medvetet, missförstånd är att detta implicerar att staten ska diskriminera vissa individer. Ett kort svar är att ingen har rätt att kränka andra individers rättigheter – rätten till liv, frihet och egendom. Ingen må kränka dessa rättigheter oavsett antal. Gruppvåldtäkt är intet bättre än våldtäkt.

Så när denna invändning är omkullkastad, vad hindrar människor ifrån att umgås med varandra på frivilliga grunder, och själva bedöma vilka individer som är av värde för oss?

Allas lika värde står i direkt strid med rätten till liv; rätten att själv bedöma vad som är bäst för en själv – så långe det inte kränker andra människors rätt till liv.

Att diskriminera är en mänsklig rättighet, då detta handlar om att kontrollera sitt egna liv. Om vi ska bekämpa kollektivism, vilket jag tycker vi ska, låt oss då börja med att bekämpa ”allas lika värde”. Ersätt inte kollektivism med kollektivism.

Så, nu har jag författat mitt manifesto; tillkalla bödeln och avge Er dom. Förkunna Ert IG. Avge Ert Icke-godkänt.

/Alexander Pär Nielsen
Individualist

Lucka nr. 12 -- A passion for Life and Chocolate

Dagens lucka är kort, och består i enbart en filmrekommendation: Chocolat (2000)

Läs mer här: http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/detail/-/B00005K3OT/104-7796610-1807144?v=glance

Lucka nr. 11 -- Konst

Jag bekänner mig, i stort, till Romantic Realism. Detta inlägg kommer bli en aning rörigt, jag varnar för detta.

"In 1861, Gustave Doré created illustrations for a printing of Dante's masterpiece, The Divine Comedy. One illustration shows a great golden eagle carrying skyward a man bathed in the glistening rays of the sun. But the painting communicates far more than simply those particulars. You feel the rush of air on your face. You sense the glow of light on your body. You are engulfed by the passion of ascension. You experience devotion to the highest and best in man. And you are swept by a fervent re-dedication to your values. It is an intoxicating experience. You feel re-vitalized and rested at one and the same time. "
- Sylvia Bokor, Quent Cordair Fine Art

Betrakta ovanstående citat och fråga er själva: har ni någonsin känt denna underbara känsla? Av att se något, och veta att det är exakt det ni eftersträvar.

"My goal is to portray the heroic and romantic in human nature and human achievement in a realistic style and a modern setting. "
- Bryan Larsen, http://www.cordair.com/larsen/index.aspx

Betrakta gärna Bryan Larsens verk, http://www.cordair.com/larsen/index.aspx
Vad är konstens syfte, om inte att konkretisera våra värden och det vi strävar efter. Ta lycka som exempel, en skicklig konstnär kan inpränta just ren lycka på en tavla. Eller ta styrka, betrakta följande av Danielle Anjou; http://www.cordair.com/anjou/gymnast.aspx

Utstrålar inte denna staty ren vigör, hälsa, liv och styrka? Det är en staty som motiverar till stordåd. Varför motiverar denna staty till stordåd? Jo, för den visar vad som är möjligt.

"Art is a selective re-creation of reality according to an artist's metaphysical value-judgments…. ’Romantic Realism’: "I am a Romantic in the sense that I present men as they ought to be. I am Realistic in the sense that I place them here and now and on this earth."
- Ayn Rand

Istället för att placera rollpersonerna på en avlägsen plats i en avlägsen galax i ett parallellt universum, så placerar – bör åtminstone – konstnären dem i verkligheten, här och nu. Detta påvisar att man faktiskt kan nå sitt mål, att lycka är möjlig, att ens värden är bra.
Viss "konst" föreställer en kvinna som sniffar avföring eller - än värre - intet alls.

Skickliga konstnärer, och de jag personligen vill hänga upp på väggarna i mitt hem, uppvisar målet; lycka, storhet, styrka.

Som avslutning så rekommenderar jag att läsa "Owning A Work of Art", av Sylvia Brokor

Lucka nr. 10 -- Skumt citat, bland annat

Liv, detta inlägg kommer bli en hyllning till liv, och hur underbart liv är. Jag har även funnit ett aningen underligt citat ifrån Dr. Nathaniel Branden som jag tänker reflektera lite över. Jag kommer även ta upp varför jag citerar Dr. Nathaniel Branden och Ayn Rand så mycket som jag gör.

Nå, liv är underbart. Ta bara en så pass underbar detalj som att idag så firade jag min födelsedag ihop med min far och hans sambo. Vi åkte in till staden och åt på kinarestaurang, och det hela var underbart. Det var god mat, mycket god mat, och överhuvudtaget umgänget var trevligt. Eller ta gårdagen då mitt ex Julia kom på besök, vi kollade på film, pratade, skrattade, och överhuvudtaget umgicks. I morgon kommer jag besöka två av mina bästa vänner; Henrik och Emma. Jag är övertygad om att detta kommer bli trevligt.

"How do we nurture the soul? By revering our own life. By treating it as supremely important. By reaching for the best within ourselves. By learning to love it all, not only the joys and the victories, but also the pain and struggles."
- Dr. Nathaniel Branden

Ja, och nej. Jag kan först välja att förklara det som jag faktiskt håller med om varpå jag förklarar det som jag inte håller med om. Jag håller med om att man ska högakta och ära sitt egna liv, att man ska betrakta och behandla det som något ytterst viktigt. Genom att kämpa för att göra det så bra som möjligt, och att älska glädjeämnena. Jag håller inte med om att man ska älska smärta och motgångar, detta resonemang förstår jag inte alls – såtillvida man inte är masochist. Om man strävar efter att gynna sitt liv finns det inget skäl att älska smärta och motgångar. Jag förstår inte riktigt hur Dr. Branden resonerar nu faktiskt. Att älska det som förstör för ens liv? För såvitt jag uppfattat det så är det exakt vad smärta symboliserar. Däremot att inte blunda för smärta när man känner det, att inte blunda är en annan sak än att älska. Att uppmärksamma och betänka varför ens liv är olyckligt eller negativt så att man kan förbättra det tordes vara synnerligen mycket bättre. Detta citat tordes gå i strikt motsats till det jag har läst än så länge av Dr. Nathaniel Branden – och jag hoppas jag har missförstått ovanstående citat. Kort sagt, man ärar och hedrar inte sitt liv genom att älska motgångar. Man hedrar sitt liv genom lycka, genom att göra det som är rätt, det som gynnar ens liv, etc.

Det Dr. Branden kanske åsyftar är att motgångar och smärta för en individ att utvecklas i det att denne upplever svåra situationer, och som denne sedan övervinner. Denne individen kommer då uppleva att den har kontroll över sitt liv, även i svårare stunder. Dvs. en av grunderna för självförtroende utvecklas och förstärks. Detta är kanske vad Dr. Nathaniel Branden åsyftade.

"I define happiness as 'a profoundly affirmative experience of self and of life.' happiness is self-justifying; it is not a means to some other end; it is an end in itself and is experienced as such. "
- Dr. Nathaniel Branden

Jag citerar detta återigen, för att påvisa en viss differens mellan de två hänvisningarna. Nu kan jag förklara kort varför jag citerar Dr. Nathaniel Branden och Ayn Rand så pass mycket som jag gör.

Dr. Nathaniel Branden har skrivit klarsynta och bra inlägg gällande självförtroende samt lycka, och kort sagt att det överensstämmer med mina övertygelser och alienerar inte individen med dennes förnuft; individens liv placeras i dennes händer, såväl som dennes självförtroende.
Ayn Rand har skrivit underbara hyllningar till mänskligt liv och allehanda företeelser. Jag rekommenderar skarpt både Ayn Rand och, därpå, Dr. Nathaniel Branden. Den sistnämnda har faktiskt skrivit ett synnerligen intressant passage om just hennes böcker, i citatet åsyftas just Fountainhead.

"I remember reading letters written by soldiers in World War II who reported reading sections of the book to one another and finding in it the will to believe they would survive the horror they were enduring and come back home and create a better life for themselves. I remember reading letters from people who spoke of the courage the book gave them to quit their jobs and enter new careers, when all their friends and relatives opposed them. Or the courage to leave an unhappy marriage. Or the courage to marry someone who didn't meet with family approval. The courage to treat their own lives as important, as worth fighting for. "
- Dr. Nathaniel Branden

Oavsett om ni läser Ayn Rands noveller, så tänk över vad som gör er lyckliga, vad som gynnar era liv, och gör det -- betänk dock att lycka inte kommer ifrån att skada andra, utan genom att gynna er själva.

Glöm aldrig, att smärta aldrig är en nödvändig del av liv. Tänk igenom om ni känner smärta i era liv, och om ni inte kan finna orsaken så är det just psykologens arbete att ta reda på varför. Precis som en läkares uppgift är att bota kroppen ifrån skador och smärta, så att denne fungerar optimalt, så är psykologens uppgift att se om det finns skador i ens känslor - samt att bota dessa om de blir påfunna.

Lucka nr. 9 -- Ärlighet / Honesty

Vad är ärlighet? Vad är hederlighet? Är det enbart gentemot andra individer man kan vara ärlig, utan är det även gentemot sig själv?

Först blir det först en parallell till självförtroende, som påminnelse. Jag har funnit ett citat som påpekar vikten av självförtroende:

"Bandura (1998) argued that self-efficacy beliefs are important to us because they express what we believe we are capable of. If we believe that we are able to do something successfully, then we are more likely to put effort into doing that thing, and because of this, we are more likely to succeed at it… and so therefore they affect directly how successful any one child is likely to be"
- Dr. Nicky Hayes

En grundpelare inom självförtroende, är just att man upplever sig själv som kapabel att hantera sitt liv; vilket bygger just på self-efficacy.

Nå, med detta sagt så kommer vi till ärlighet, och vi kan börja som vanligt med en definition.

"hon·es·ty...
1. The quality or condition of being honest; integrity.
2. Truthfulness"
- http://dictionary.reference.com

Här nämns integritet, vilket är en viktig poäng. Det nämns även en ny term: Truthfullness.

"truth·ful...
1. Consistently telling the truth; honest.
2. Corresponding to reality; true."
- http://dictionary.reference.com

Med detta sagt tordes det vara en korrekt iakttagelse att säga att ärlighet är att vara sanningsenlig och att ha integritet. Självbedrägeri, är med andra ord inte hederlighet då det bland annat åsidosätter definitionen av sanningsenlig , så därmed gäller termen även sig själv; och att därmed vara ärlig gentemot sig själv.

Definitionen av detta gäller även andra individer, uppenbart och självklart. Att självbedrägeri förgör grunden för självförtroende tordes numera vara uppenbart, om ni har följt resonemanget i inlägget: "Att njuta av livet...". Kort påpekande är falskhet ett grovt svek gentemot sin egna självrespekt. Med andra ord så är självbedrägeri fel, såtillvida man definierar fel såsom det som hämnar mänskligt liv, i och med att det fördärvar individens självförtroende. Självbedrägeri bygger en illusion, en illusion som aldrig kommer hålla och som kommer rämna vid första påfrestning. Genuint självförtroende bygger på, som påpekat, reella grunder i den man är, och det egna jagets förmåga att handskas med verkligheten.

Att ljuga är även ett svek gentemot andra människor, då det är inkapabelt med respekt. Man bygger upp en falsk bild av verkligheten som därmed skadar den som själv ljuger; i och med att denne tror att antingen är offret är inkapabelt att handskas med verkligheten, eller så skäms individen själv över sina handlingar.

"...that one must never attempt to fake reality in any manner (which is the virtue of Honesty)"
- Ayn Rand

Ifall man förfalskar verkligheten för sig själv eller en annan individ, så påvisar man enbart sitt egna svaga självförtroende. Det är även ett otroligt svek gentemot offret. En individ som konsekvent följer verkligheten ljuger inte, och inte heller en individ som har genuin självrespekt och självförtroende.

Jag kan dock påpeka att en lögn gentemot en individ som valt att initiera våld, eller hotar att göra det, är fullt moraliskt och förnuftigt, att ljuga för en rånare att man inte har några pengar är, kort sagt, en form av självförsvar.

Jag anser följande citat talar för sig själv, och jag låter det avslutande inlägget. Enjoy.

"Integrity is the recognition of the fact that you cannot fake your consciousness, just as honesty is the recognition of the fact that you cannot fake existence—that man is an indivisible entity, an integrated unit of two attributes: of matter and consciousness, and that he may permit no breach between body and mind, between action and thought, between his life and his convictions—that, like a judge impervious to public opinion, he may not sacrifice his convictions to the wishes of others, be it the whole of mankind shouting pleas or threats against him—that courage and confidence are practical necessities, that courage is the practical form of being true to existence, of being true to truth, and confidence is the practical form of being true to one’s own consciousness."
- Ayn Rand, For The New Intellectual

Förklaring gällande (förkastliga och fruktansvärda) Hitler

En förklaring av en artikel jag satte upp tidigare där jag förklarade att arbetarna inte var skaparna bakom historien, utan tänkarna och de som utvecklar nya idéer. Detta missförstods såsom att "jag försvarade Hitler", vilket jag kan säga att jag inte gör. Jag försvarar inte Hitler.

Detta inkluderar självklart även negativa historiehändelser såsom det fruktansvärda kriget Andra Världskriget, med bland annat hemska -- så hemska att jag saknar ord att beskriva det -- övergrepp på individen (då åsyftar jag främst det fruktansvärda massmord som begicks på judar och även andra minoriteter).

Den som var ytterst ansvarig för detta grymma och ondskefulla brott är främst Adolf Hitler, men även de andra som utvecklade idéerna bakom denna systematiska slakt på oskyldiga individer. Det är tänkarna bakom som är ansvariga för detta grova och hemska brott.

Men ansvaret vilade, som var min poäng i mitt inlägg, även på tänkarna i positiva händelser. Så att säga, goda och moraliska tänkare som tänker ut saker som främjar våra liv har ansvaret för att denna historia skapas.

Exempel: Tänk er en individ som försörjer sig på att hugga sten, men han har inget redskap att hugga sten med förrutom andra bitar av sten som han råkar finna på marken. Sedan när han har händerna fulla med sten så lassar han av dem vid sitt hem.

Nu tar denna individ och tänker ut; hjulet. Varpå denne kan skapa kärror och bära betydligt tyngre bördor. Denne uppfinner strax hackan och spettet, och vips så underlättar även detta hans tunga arbete. Därpå uppfinner han slagborren, dynamiten, automatiserad gruvdrift, osv. Varje steg i denna utveckling effektiviserar hans arbete.

Vem är det som är ansvarig för denna effektivisering? Jo, ytterst så är det de som tänkte ut redskapen och idéerna bakom dem. Detta i sin tur kan vara en av de som faktiskt arbetar med ämnet ifråga, men kan även vara en utomstående.

Precis som den onda och förkastliga Adolf Hitler och hans lilla cirkel var ansvarig för koncentrationslägren, och denna effektivisering av mord, så är även de moraliska och rationella tänkarna ansvariga för effektivisering av det som främjar våra liv.

Jag anser att Adolf Hitler var en ond människa, och att det var synd att han dog på det sättet han gjorde. Han borde blivit hängd för sitt brott.

Jag hoppas det nu inte råder några missförstånd längre, om vad jag åsyftar. Jag är individualist!

Lucka nr. 8 -- Integritet

Jag hade tänkt skriva om, först, väldigt kort om mina planer inför högskolan/universitetet. Jag har funnit ett fint universitet vid namn Linköping Universitet (LiU) som synes mig passa utmärkt för mina planer. Så, jag kommer studera där till hösten med största sannolikhet.

Jag kommer måhända återkomma till valet av universitet senare. Jag kan även kort i förbifarten rekommendera Henrik Sundholms senaste inlägg: Monogami och Svartsjuka.

Nu, till mit huvudsyfte med mitt inlägg, och det är att avhandla nästa dygd eller positiva och livsbefrämjande egenskap, vilket är vad jag åsyftar när jag säger dygd.

Nu blir det nämligen: Integritet. Som vanligt så börjar vi med en definition så det är klart exakt vad vi pratar om.

"It means that one must never sacrifice one’s convictions to the opinions or wishes of others (which is the virtue of Integrity)
...
Integrity is loyalty to one’s convictions and values; it is the policy of acting in accordance with one’s values, of expressing, upholding and translating them into practical reality."

- Ayn Rand, The Virtue of Selfishness

Detta är en ganska värdeneutral definition, då det faktiskt inte säger vilka värden vi bör ha och därmed varför vi bör vara principfasta gentemot dessa. Detta symboliserar även tydligt följande citat:

Integrity only makes sense as a virtue providing one has a reasonable set of values.
- Dr. Nathaniel Branden

Väldigt sant, och väldigt korrekt. Men, åtminstone jag håller det såsom self-evident att ens värden bör ha som grund att det främjar ens liv; och om ni vill ha ytterliggare förklaringar om vad detta implicerar läs gärna "Att njuta av livet..." och Lucka nr 6 samt 7, som avhandlar Stolthet respektive Produktivitet.
Då en kort repetition, ifall man har sitt liv som mål kommer detta implicera ett visst handlande och även ett visst värderande, och alltså därmed även värden.
Principfasthet och integritet gentemot dessa värden, implicerar alltså helt enkelt att man håller konsekvent och kompromisslöst på ens sitt liv och det man värderar.

Det är viktigt att påpeka att det existerar ett skarpt samband mellan självförtroende och integritet.

"The practice of personal integrity: living with congruence between what we know, what we profess, and what we do; telling the truth, honoring our commitments, exemplifying in action the values we profess to admire. "
- Dr. Nathaniel Branden

Citatet ovan är ifrån Dr. Brandens The Six Pillars of Self-Esteem, som ett kort bevis, eller resonemang rättare sagt, kan jag nämna följande citat och jag låter även detta citat avsluta detta inlägg, då jag tror jag har bevisat min poäng.

"If we live semi-consciously, non-self-responsibly, and without integrity, it will not matter who loves us-we will not love ourselves. When people betray their mind and judgment ("sell their souls") to win the approval of their "significant others," they may win that approval but their self-esteem suffers. What shall it profit us to win the approval of the whole world and lose our own?"
- Dr. Nathaniel Branden

Jag hoppas alla har en trevlig kväll.

Överklagan

En grov skiss av en överklagan jag kanske kommer handha, då en vän till mig har fått sitt inackorderingsbidrag indraget.

Begäran av omprövning av beslut om inackorderingsbidrag i enlighet med 11§ Lag (1991:481) om folkbokföring

___ (ååmmdd-xxxx), meddelades tidigare att dennes inackorderingsbidrag avbröts med hänseende till en förändring i folkbokföringsregistret.

”En elev under 18 år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar
eller andra anhöriga anses bosatt där även om han till följd av skolgången
regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet. Första stycket
tillämpas även efter det att eleven fyllt 18 år så länge han genomgår grund-
eller gymnasieskola eller motsvarande utbildning.”
-Folkbokföringslagen (1991:481) 11 §

Med hänsyn till ovanstående paragraf som formulerar tydligt att ___ bör vara folkbokförd på föräldrarnas, eller andra anhörigas, bostad. Detta relaterat med att denne studerar på gymnasiet ___ på linjen ___ i ____. Dock då ___, felaktigt, placerats på sin studiebostad så är det ganska tydligt att det råder ett brott mot 11 § i folkbokföringslagen. Beslutet att avbryta inackorderingsbidraget bör därför upphävas.

Vänligen, Alexander Pär Nielsen

Lucka nr. 7 -- Produktivitet

Så, då är det dags för lucka nr. 7. Idag har min blogg varit aningen inaktiv och detta är måhända det enda inlägg ni kommer få idag, då jag har matematikprov imorgon.

Igår så behandlade Dagens lucka stolthet, vad denna känsla är och varför man känner stolthet. En kort resumé är att stolthet är en känsla, som är grundar sig på att man åstadkommit en bedriften, och att man vet att man åstadkommit bedriften. Detta förutsätter således självförtroende.

"Stolthet är en känsla man känner när man presterat något bra, man vet att det är bra, och att [man vet att] man själv är ansvarig för bedriften."
- Alexander Pär Nielsen, mig själv dvs.

Vi har även avhandlat självförtroende, vad detta är och om ni åter vill läsa detta så, självklart, finns det fortfarande i inlägget "Att njuta av livet..."

Dock, jag kan lägga in att jag funnit en klockren definition av självförtroende:

"Self-esteem is the disposition to experience oneself as being competent to cope with the basic challenges of life and of being worthy of happiness."
- Dr. Branden

Jag rekommenderar följande läsning: http://www.nathanielbranden.com/ess/exc04.html gällande just självförtroende.

Nåja, med detta sagt så kan vi nog lämna reflektionerna över självförtroende, lycka och kärlek bakom oss.

Så, vad finns det mer för viktiga grundteman i mänskligt liv? Moment som förgyller livet, och som är grunden för just allt bra här i livet?

Jo, måhända produktivitet, ett ämne vi inte avhandlat än. Detta är dock nära förknippat med just glädje och självförtroende i och med att man därigenom får kontroll att stabilisera och planera sitt liv, långsiktigt.

I och med att man genom produktion kan planera sitt liv, och ta makt och kontroll över sitt egna liv; och alltså undgår beroende naturens nycker och tur för att få föda för dagen, såsom genom primitiv jakt.

Skillnaden kanske bäst förklaras av nedanstående citat:

"Several centuries ago, providing the basic necessities for one's survival was a matter of daily drudgery for most people. But Americans today enjoy conveniences undreamed of by medieval kings. Every day brings some new useful household gadget, or a new software system to increase our productivity, or a breakthrough in biotechnology."
- Fredric Hamber

Vi ser nu, när vi håller de tidigare inläggen som avhandlade stolthet, kärlek, självförtroende m.m., ganska tydligt att mänskligt liv kräver, om man strävar efter liv, produktivitet. Det är sant att man temporärt kan leva i skogen, jaga ihop mat o dyl, men även detta liv kräver redskap som måste produceras eller, med ett annat ord, tillverkas. Människan har nämligen inte klor eller ansenliga fysiska krafter, jämfört med exempelvis tigrar, och vi har inte heller en matsmältning som lämpar sig till att beta gräs. Nej, det vi har begåvats med är förnuft, så varför då inte använda vårt redskap för att överleva? Förnuft är lika nödvändigt som, om inte mer än, muskler.

Och om man då strävar efter det som är bra och främjar liv, och konsekvent bekänner sig till att göra det som är rätt, så inser man att mänskligt liv kräver produktion.

"Man's mind is his tool of survival and the source of every advance in our
material well-being throughout history--from the harnessing of fire, to the
invention of the plough, to the discovery of electricity, to the development of
the latest anti-cancer drug."
- Fredric Hamber

Så, jag tänker inte säga så mycker mer än att ytterliggare citera Fredric Hamber:

"Contrary to the Marxist premise that wealth is created by laborers and "exploited" by those at the top of the pyramid of ability, it is those at the top, the best and the brightest, who increase the value of the labor of those at the bottom. Under capitalism, even a man who has nothing to trade but physical labor gains a huge advantage by leveraging the fruits of minds more creative than his. The labor of a construction worker, for example, is made more productive and valuable by the inventors of the jackhammer and the steam shovel, and by the farsighted entrepreneurs who market and sell such tools to his employer. The work of an office clerk, as another example, is made more efficient by the men who invented copiers and fax machines. By applying human ingenuity to serve men's needs, the result is that physical labor is made less laborious and more productive. "
- Fredric Hamber

Lucka nr. 6 -- Stolthet

Jag är aningen obeslutsam över vad jag ska skriva om idag. Jag tror det kommer bli en hyllning till liv, och hur underbart liv är.

Tänk er helt enkelt den enkla njutningen av att stå i en het dusch efter att ha varit ute i bitande kyla. Ni står där i duschen och låter det varma vattnet skölja er rena och mjuka upp, massera, era spända muskler. Sedan, totalt avslappnad. Så glider man ned i lena och rena lakan i en mjuk säng, och somnar. Totalt avslappnad.

Eller tänk er den rena stolthet och glädje ni har när ni betraktar en av era bedrifter och vet att detta är bra. När ni står och betraktar detta och vet att ni förtjänar denna känsla av lycka, då ni själva är grunden till den.

Stolthet!

For women and men alike, if we do have a realistic confidence in our mind and value, if we feel secure within ourselves, we tend to respond appropriately to challenges and opportunities. Self-esteem empowers, energizes, motivates. It inspires us to achieve and allows us to take pleasure and pride in our achievements.
- Dr. Nathaniel Branden

Men vad är stolthet? Följande citat måhända förklarar det.

Pride is the result of only one thing: achievement. And it can be earned by only one type of entity: an individual human being. An individual is entitled to be proud, for example, of graduating with honors as a result of hard study--or of exercising the conscientious effort that gains him a promotion at work--or of engaging in the endless hours of practice that enable him to lead his athletic team to a championship. It is the person of accomplishment who experiences genuine pride.
- Dr. Andrew Bernstein

Men denna definition missar två viktiga moment i stolhet, nämligen självförtroende och integritet. Stolthet är en känsla man känner när man presterat något bra, man vet att det är bra, och att man själv är ansvarig för bedriften.

Det är en underbar känsla som man själv är ansvarig för, och har full rätt att känna om det man presterat är bra. Kristendomen klassar stolthet som en dödssynd, det visar enbart deras syn på bedrifter.

Vi andra som håller mänskligt liv högt omfamnar och välkomnar sann stolthet, inte ödmjukhet.

Inlägget blev visst om stolthet (titeln lades till sist). Hoppas alla har en trevlig kväll.

Allas lika värde... eller inte

Detta är en fortsättningen på söndagens inlägg: "Kärlek", och jag rekommenderar att ni läser "Kärlek" innan ni läser detta inlägg, då det kommer spinna vidare på vissa av tankarna där.

Jag kan kort repetera att jag bekänner mig till den reela kärleken och därmed anser att älska en person är:

"To love a person is selfish because it means that you value that particular person, that he or she makes your life better, that he or she is an intense source of joy--to you"
- Dr. Gary Hull

Detta berör även värde, i det att värde är en den status man ett ting eller individ får efter att man värderat denne. Det är med andra ord nära förknippat med värdering, eller rättare sagt det bygger i högsta grad på en medveten eller undermedveten värdering.

Åtminstone jag värderar individer utifrån hur de förbättrar mitt liv. De flesta människor jag har pratat med håller med om att de faktiskt inte betraktar människor som lika mycket värda, men däremot att tanken är vacker och god.

Vacker och bra? På vilket sätt? Om vi definierar bra såsom det som gynnar liv så ser vi ganska direkt att tesen: "alla är lika värda" inte är bra. Tvärtom, att tesen att alla är lika värda är förkastlig i det att den berövar individen på rätten att avgöra vad som är bra för dennes liv, och vad som är av värde för dennes liv. Detta oavsett om det rör sig om människor eller ting.

En sidoparentes om Humes lag:
David Hume hävdade att man kan aldrig härleda ett bör direkt ur ett är, detta har faktiskt en viss poäng.

Observera följande: Om man inte äter så dör man, alltså bör man äta. Detta förutsätter en värdering av liv och att man vill leva, vilket jag tar, som någorlunda självklart, som en grundläggande premiss för liv. Därmed måste man ha en viss grundläggande värdering: Liv eller Död.

Om man då i detta val väljer liv så kommer därmed detta implicera ett visst handlande, även om det är möjligt att leva utan att konsekvent följa denna värdering. Varför kommer det implicera ett visst handlande? Jo, därför att vi lever i en verklighet där man exempelvis måste äta för att inte svälta ihjäl -- eller på annat sätt få i sig näring.

Tillbaks till ämnet:
Så, tesen att alla människor är lika mycket värda är således förkastlig i det att den motverkar förmågan och rätten att värdera och avgöra vad som är bra för ens egna liv.

Som försvar till tesen brukar dock då nämnas att tesen enbart betyder att alla ska behandlas lika inför lagen och att lagen således bör vara objektiv.

Att alla ska behandlas lika inför lagen är något jag stöttar fullständigt, dock är det semantisk förgiftning att uttrycka att denna lika behandling inför lagen förutsätter ett lika värde. Det är, kort sagt, felaktigt och lämnar dörren öppen för socialister och kollektivister att hävda diverse förkastliga saker såsom nedanstående:

"In essence, all human beings are identical. We are all part of One; we are One. This being so, it should not make any difference whom we love."
- Erich Fromm

Ovanstående citat är en direkt konsekvens av tesen allas lika värde. Jag anser personligen att detta är förkastligt, och att den tesen omedelbart måste bekämpas. Stäng dörren för alla kollektivister! Låt inte dem få chansen att vända vår moral emot oss själva. Acceptera att varje människa är unik, och låt dem själva avgöra vilka som främjar sina liv; och därmed umgås med dem.

Jag kommer avsluta detta inlägg med ett tänkvärt citat:

"I know that if I love someone, the time to express it is today. If I value something, the time to honor it is today. "
- Dr. Nathaniel Branden

Kärlek

I följande inlägg kommer jag publicera två alternativa synsätt på kärlek, jag väljer att kalla den första: den reela kärleken. Den andra typen, den mystiska kärleken, kommer jag avhandla därpå. Sist kommer jag ta mina egna reflektioner som avslutning, även om resten av inlägget kommer vackert prydas av dem.

Jag ber om ursäkt för den skändning av kärlek som vissa människor, människor?, upplever att denna fråga och analys väcker. Dessa individer tycks betrakta kärlek som något mystiskt, och att varje försök att identifiera och definiera kärlek är ondskefullt. Dessa individer påminner mig om de som var skrämda för elden, innan människan lärde sig tämja den -- för kärlek är en eld. En eld som kan värma, såväl som bränna.

Jag kommer även i detta inlägg hålla egoism och själviskhet såsom self-evident, alltså det säger sig självt.

Den reela kärleken

Jag hade tänkt inleda med ett citat:

"Love is our response to what represents our highest values. Love is a response to distinctive characteristics possessed by some beings but not by all. Otherwise, what would be the tribute of love?

If love between adults does not imply admiration, if it does not imply an appreciation if traits and qualities that the recipient of love possesses, what meaning or significance would love have and why would anyone consider it desirable?"
- Dr. Nathaniel Branden

Bra fråga. Om inte kärlek är riktad och förtjänad, varför är den då eftersträvansvärd och åtråvärd? Betrakta återigen sentensen: "Love is our response to what represents our highest values" då jag anser personligen att den snuddar, eller rättare sagt det är mitt i prick, på en definition av kärlek.

Ett påpekande kan även vara på sin plats att denna definition även blir reel, då kärleken har sin grund i ens gensvar gentemot den individ som representerar våra högsta värden. Dessa högsta värden behöver jag knappast påpeka har en rationell grund i det att de existerar representerade i personen ifråga -- det är med andra ord inte en fråga av självbedrägeri att man tilldelar en individ egenskaper denne inte har. Exempel på detta kan jag nämna att individen utstrålar liv och styrka i hela sin personlighet, sitt beteende och sitt utseende.

"To love a person is selfish because it means that you value that particular person, that he or she makes your life better, that he or she is an intense source of joy--to you"
- Dr. Gary Hull

Här nämns även ett annan viktigt moment i kärlek, nämligen: "he or she makes your life better, that he or she is an intense source of joy--to you". Denna livsförbättring och glädje är likaså verklig och har som Dr. Nathaniel Branden tidigare påpekat en grund i de värden som individen representerar.

Vilka dessa värden som jag själv prioriterar och håller såsom högsta tänker jag inte gå in på, men jag kan nämna att jag har funnit en individ som representerar mina värden.

"To say 'I love you,' one must know first how to say the 'I.'"
- Ayn Rand, Fountainhead

Här slår Rand faktiskt huvudet någorlunda på spiken, i positiv mening. Hon påpekar det viktiga faktum att ens kärlek utgår ifrån en själv, och därmed att kärleken har som utgångspunkt i den egna individen. Kort sagt, jag kan inte säga "jag älskar dig" om "jag" inte existerar, eller om det inte finns något begrepp om den egna individen.

"Both partners must possess self-esteem. Self-esteem is self-generated and self-earned, not something given to you by your partner"
- Dr. Bernstein

Detta är en viktig poäng, för att man ska kunna värdera någon, vilket kärlek är som tidigare påpekat av Dr. Gary Hull, så måste båda parterna ha självförtroende. Utan att gå alltför djupt in varför båda parterna måste ha självförtroende, om ni vill läsa om självförtroende så läs inlägget "Att njuta av livet... ". Om inte ena parten innehar självförtroende kommer individen känna sig oförtjänt av den andra partens kärlek, vilket ger en känsla av otillräcklighet. Det individerna känner för varandra, riskerar då lätt att istället bli apati, rentutav förakt och hat.

"But such a possibility presupposes self-esteem. The first love affair we must consummate successfully is with ourselves; only then are we ready for a relationship with another. A person who feels unworthy and unlovable is not ready for romantic love."
- Dr. Nathaniel Branden

Så, vi har någorlunda väl konstaterat att kärlek, ifall vi följer den reela åskådningen och definitionen, har en rationell och konkret grund. Alltså den bygger på en värdering, och värderingar utförs inte efter godtyckliga nycker utan utifrån ens egna premisser och förnuft.

Den mystiska kärleken

Den mystiska kärleken utgår ifrån den motsatta utgångspunkten. Denna doktrin innehåller alltifrån att se kärlek som ett vapen mot dåligt självförtroende, till:

Love is an act of endless forgiveness, a tender look which becomes a habit.
- Peter Ustinov

Ovanstående citat säger väl i det snaraste sig självt att det inte är kompitabelt med förnuft och med den reela kärleken; då ovanstående citat någorlunda klart tar avstånd ifrån idén att kärlek handlar om lycka och livsförbättring. Ovanstående citat påvisar tvärtom att man ska förlåta, utan något begrepp om varför man ska förlåta, och utan någon som helst hänsyn till rättvisa.

Jag kan påpeka att jag personligen skulle ta dylik kärlek som en förolämpning.

"In essence, all human beings are identical. We are all part of One; we are One. This being so, it should not make any difference whom we love."
- Erich Fromm

Jag behöver väl knappast påpeka att ovanstående citat påvisar en ganska klart kollektivistisk tanke, och ytterliggare en doktrin som tar avstånd ifrån att kärlek handlar om lycka och livsförbättring.

Så, då var detta inlägg avslutat. En sista liten kommentar:
Det tordes vara någorlunda klart att jag konsekvent bekänner mig till, det jag kallar, den reela kärleken då den reela kärleken gynnar liv i och med att den bygger på värderingar av vad som främjar liv och det som gör en lycklig. Det är denna kärlek jag konsekvent ger till de individer som förtjänar den.

Att njuta av livet...

Denna blogg kommer bli "en solstråle som belyser allt som är bra här i livet, en oas av optimism och objektivism". Vi kommer avhandla två ämnen idag som är nära besläktade, utan att gå för djupt in i endera. Dr. Nathaniel Branden kommer vara en nyckelfigur i detta inlägg.

Lycka, denna underbara känsla. Men vad är lycka? Detta är aningen diffust, och de flesta har upplevt lycka men få vet varför och vad denna känsla egentligen är.

"I define happiness as 'a profoundly affirmative experience of self and of life.' happiness is self-justifying; it is not a means to some other end; it is an end in itself and is experienced as such. "
- Dr. Nathaniel Branden

Denna definition av lycka skiljer sig något ifrån Ayn Rand's definition av lycka som är följande:

"Happiness is that state of consciousness which proceeds from the achievement of one’s values."
- Ayn Rand

Nå, vad är skillnaden mellan dessa? Enligt Dr. Branden så är det att man betraktar sig själv och svarar positivt gentemot den betraktelsen, med andra ord nära besläktat med stolthet -- dock utan åstadkomna värden. Ayn Rand å andra sidan anser att lycka är det man känner när man lyckas med en bedrift, med att uppnå sina värden.

Den stora skillnaden mellan dessa definitioner ligger i klartext i det att Dr. Branden inte kräver i sin definition av lycka att man ska ha uppnått något, medan Ayn Rand säger att man först kan vara lycklig när man har uppnått sina värden -- även om det till en början bara är enklare värden såsom en varmt och trygg bostad, mat på bordet etc.

Dr. Branden anser däremot att man i kampen för dessa värden även kan vara lycklig, om man gör det som man själv anser är rätt -- vilket är i grunden viktigt för självförtroende, som både lycka och all kärlek bygger på.

Jag själv håller med Ayn Rand i denna fråga, men jag ger Dr. Branden en poäng i det att själva kampen även kan vara en källa till lycka om man känner och vet att det man gör är rätt. Detta är dock något jag värderar. Sålunda ser jag det inte som någon större konflikt mellan dessa två.

Däremot är det viktigt och essentiellt för lycka att man känner att man har gjort sig förtjänt av att känna sig lycklig, och det för oss till självförtroende. Innan vi kan börja avhandla självförtroende så är det viktigt att vi definierar vad det är, då det är ett aningen diffust begrepp.

"Self-efficacy: Confidence in the ability to cope with life's challenges. Self-efficacy leads to a sense of control over one's life.
Self-respect: Experience oneself as deserving of happiness, achievement and love. self-respect makes possible a sense of community with others.

Self-esteem is a self-reinforcing characteristic. When we have confidence in our ability to think and act effectively, we can persevere when faced with difficult challenges. Result: We succeed more often than we fail. We form more nourishing relationships. We expect more of life and of ourselves. "
- Dr. Nathaniel Branden

Fullt korrekt iakttagelse gjorde av Dr. Branden. Självförtroende handlar om att tro på sina handlingar, sitt förnuft och sina besluta; kort sagt att tro på sin egna förmåga att styra sitt liv. Självförtroende handlar även "deserving of happiness, achievement and love", alltså att man upplever att man förtjänar lycka, framgång och kärlek.

"Genuine self-esteem, however, consists not of causeless feelings, but of certain knowledge about yourself. It rests on the conviction that you--by your choices, effort and actions--have made yourself into the kind of person able to deal with reality. It is the conviction--based on the evidence of your own volitional functioning--that you are fundamentally able to succeed in life and, therefore, are deserving of that success."
- Onkar Ghate, Ph.D.

Här är likaså en bra definition av självförtroende.

Nu tänker jag inte gå in på varför människor har dåligt självförtroende, det kan vara många orsaker som påpekas av Dr. Nathaniel Branden. Vägen tillbaka ifrån att ha haft ett svagt självförtroende är även den svår, då självförtroende vilar på grunden att man har kontroll över sitt liv, att man kontrollerar sitt liv och genom sitt egna arbete skapar sitt liv, och därigenom även förtjänar den lycka och frukterna av ens arbete.

Så, för att vara lycklig så måste man även ha självförtroende. Lycka, och att eftersträva lycka, är i sig egoistisk, och även självförtroende är egoistisk; att man är medveten om att det är ens egna förmåga som har skapat det man njuter av. Egoism är "...concern with one’s own interests" och nog faller både självförtroende och lycka inom denna ram. För en ytterliggare utläggning av vad egoism är så rekommenderar jag "The Virtue of Selfishness".

Så, vad är min poäng? Jag håller att man ska njuta av livet och att ens liv är ens mål som "self-evident", alltså, det säger sig självt. Därigenom så implicerar detta ett visst handlande och vissa egenskaper hos individen. Det är vad jag försöker få fram, genom att lyfta fram självförtroende och lycka.

Min poäng är även att det finns filosofier och livsåskådningar som är antonymerna till självförtroende och lycka; i det att de gör i sin själva existens både självförtroende och lycka omöjligt att uppnå.

Julkalender; Lucka nr. 5 -- Julen

Jag har valt att införskaffa en julkalender och ge varje dag en liten berättelse, reflektion eller bild, och idag ska jag skriva varför jag älskar julafton och dagarna runt som högtid.

Idén kläcktes idag, och jag ser att Maths Larsson (http://mathslarsson.blogspot.com/) redan har tagit denna idé på allvar och praktiserar denna julkalender.

Så, jag kommer erbjuda er en första lucka, men vi börjar på #5, då jag är lite sent ute.

"The charming aspect of Christmas is the fact that it expresses good will in a cheerful, happy, benevolent, non-sacrificial way. One says: 'Merry Christmas'--not 'Weep and Repent.' And the good will is expressed in a material, earthly form--by giving presents to one's friends, or by sending them cards in token of remembrance....[T]he street decorations put up by department stores and other institutions--the Christmas trees, the winking lights, the glittering colors--provide the city with a spectacular display, which only 'commercial greed' could afford to give us. One would have to be terribly depressed to resist the wonderful gaiety of that spectacle."
- Ayn Rand

Underbara ord, så oerhört underbara. Att gå omkring på staden och kolla in i skyltfönster där enorm mångfald av varor är utställda, inte enbart som dekoration utan som uttryck av kapitalism; för att tjäna pengar, välförtjänta pengar. Efter ett år av hårt arbete så kan man sätta sig ned tillsammans med människor man älskar och värderar, och njuta av god mat, musik, utbyta gåvor medan den snöblandade iskalla vinden utanför tjuter och sliter i husets stadiga väggar.

Our harvest being gotten in, our governor sent four men on fowling, that so we might after a special manner rejoice together after we had gathered the fruits of our labor.
- Edward Winslow, in Mourt's Relation

Visst, ovanstående citat handlar om Thanksgiving men det är lika sant om julen och julafton.

Känn er inte stressade över gåvor som måste köpas, stressa inte över det. Tänk över att julen, mitt i kallaste december, är ett uttryck över er egen förträfflighet. Att ni har byggt hus för att skydda er mot kylan, att ni har mat mitt i den ofruktbaraste och kallaste tiden på året; just då har ni bordet fullt av mat, mat som ni själva har förtjänat. Utan denna produktivitet skulle ni sitta ute i kylan och sakta plågas till döds, istället så är ni skonade detta. Så rikta ett tack, men inte till någon gud utan tacka er själva.

"The year that is drawing towards its close, has been filled with the blessings of fruitful fields and healthful skies. To these bounties, which are so constantly enjoyed that we are prone to forget the source from which they come..."
- President Abraham Lincoln, 3 October 1863.

Det tragiska är att Lincoln gav äran allt detta till Gud, och inte till de som förtjänar äran; de som själva har skapat dessa fruktbara fält. De individer som på den tiden tämjde den vilda naturen och böjde den under sin vilja, kämpade, producerade, frodades. Julen är en tid av enorm stolthet. En tid att ta det lugnt och njuta av frukterna av ens arbete.

You work hard. And basically you are content. But you need some moment in time to rest, to actually see and contemplate your values concretely "out there." You need to feel that gloating, joyous satisfaction that is your reward for living the life proper to a human being. And you need this kind of payment in a form suitable to man, in some conceptual form that expresses some idea.

You can value ice cream but that is not the kind of value that will keep you going through thick and thin. You can value money and your house and car. But material values are in fact expressions of deeper values. It is these deeper values that we need to see and to experience. The value of freedom, or individualism or technology, for example, cannot be seen—except by the skilled painter who can show it to you. The value of romantic love or productivity is not perceptible-except by a painter who also values such things and gives them concrete form.
- Sylvia Bokor

Jag skulle vilja lägga till att julen är även det ett tillfälle i livet att stanna upp och betrakta det man har åstadkommit. Att betrakta sina värden och det man åstadkommit; betrakta all den rikedom och det underbara liv som vi lever.

Det är inte en tid av sorg, utan en tid av glädje, av stolthet och en enorm triumf till mänskligheten.

Jag tackar Julia, jag tackar Fia, jag tackar mina föräldrar som tar hand om mig och ger mig tak över huvudet. Jag tackar dem som är ansvariga för denna rikedom. Tack.

En liter muu-mjölk (choklad) och 1/3 pizza senare...

...Sitter åter vid datorn och är fly förbannad över individer som inte lärt sig den enkla och simpla abstraktionen att förstå och tyda vårat alfabet och de konstellationer dessa symboler bildar i den process som vi kallar läsa!
Visst, jag erkänner att jag kan ha en viss förståelse om man aldrig fått möjlighet att studera en bok och därigenom lära sig tyda dessa symboler och vad de symboliserar, eller om man aldrig fått reglerna förklarade för sig. Utöver detta kan jag även ha full förståelse om man lider av någon sjukdom som gör det svårt att läsa, alltifrån dyslexi till blindhet försvårar läsning.
Idioti är däremot inte ett giltigt skäl. Ett giltigt skäl är inte heller att man inte vill förstå det som den andra skriver.
Nåja, nog sagt om detta.

Justitia, rättvisa och godtyckligt maktutövande

"Det som får mig att tycka att AlexanderN är bra i debatter är hans debattglädje och förmåga att kunna ta in vad motdebattörer säger och reflektera filosofiskt över det. Det är oväntat med tanke på att objektivister i övrigt annars kan ha en väl så självsäker attityd, med tanke på att de och endast de ser den objektiva sanningen i såväl fakta som värden.

....

Jag hade för en tid sedan en diskussion med AlexanderN om rättsordningens legitimitet. Den var väldigt givande och bara sättet varpå han skötte den diskussionen i sig gör honom till en mycket god kandidat. "
- Anders E, jur. kand.

En väldigt trevlig komplimang, kan jag påpeka, då motivationen tilltalar mig starkt. Han håller för övrigt med mig om att staten inte ska ha godtycklig maktutövande.

Han ställer sig för övrigt, trots att han är socialdemokrat, mer på individens sida och mot att godtyckligt öka statens makt än många individer som är med i MUF, FMSF etc.

Jag tänker göra något farligt och något man måste vara mycket försiktig med. Jag tänker citera Immanuel Kant:

"Juristerna har som symboler rättvisans våg och rättfärdighetens svärd. De använder emellertid svärdet inte blott för att hålla borta störande inflytelser från vågen. De lägger det också ibland i den ena vågskålen för att få denna att väga ner.

Den jurist som inte på samma gång är en moralfilosof blir lätt frestad till detta, eftersom hans uppgift är att applicera gällande lagar och inte undersöka huruvida dessa borde förbättras. Han handlar som om hans fakultet står högre än den gör bara därför att den är förknippad med makt."
- Immanuel Kant, Zum ewigen Frieden (1795), övers. Alf W. Johansson 1996, s 85.

Bra sagt, och något jag håller med om. För vad är staten om inte en institution som ska skydda oss till liv och lem? Om då staten blir den organisation som godtyckligt kan spärra in oss likt kollektiv bestraffning, om staten blir den organisation som godtyckligt kränker individens liv i sin strävan efter att förhindra godtyckliga brott i ett godtyckligt maktutövande, vad finns det då för värde av staten?

Om juristen lägger sitt svärd i den ena vågskålen för att tippa rättvisa över ändan, om juristen inte längre brukar Justitias svärd för att skippa rättvisa utan för att bringa den på fall; då saknar juristen en moralisk funktion. Då är juristen intet mer än en slavdrivare och barbar. Juristen är då värre än en bödel. Han är pöbel bestående av en människa, en dregglande best, som härjar hämningslöst, samt ger sken av att vilja skydda våra liv.

Kort funderingar såhär på kvällskvisten...

Satir, ytterligare om våldsromantik

Notera först följande: Sara Mohammadi är kommunist och jag anser att hennes politiska åsikter därmed är förkastliga. Hon är inte förespråkare av rättvisa, men jag gör denna parallell då principen att individer klagar på "våldsromantiken" snarare än hennes faktiska, och förkastliga, åsikter.

Med detta inte sagt något om kurdernas kamp, den vet jag inget om. Jag uttalar mig enbart om hennes politiska åsikter såsom kommunist. Så, nu tror jag att jag har varit tydlig nog med att rättvisans gudinna, Justitia, inte är Sara Mohammadi, då den sistnämnda är kommunist och tar därmed avstånd ifrån rättvisa.

"Här poserar topp-gudinna i romersk mytologi med vapen

.

Hon är rättvisans gudinna i romersk mytologi.

.
På flera avbildningar poserar hon med ett svärd. – Det är inte en bild som jag tycker att romersk mytologi ska förknippas med, säger Jupiter.

.

Justitia, åldern okänd, gillar rättvisa, kallar sig gudinna"

Jupiter = Zeus, Justitia = Themis -- i grekisk mytologi

Detta är då en parallell med Sara Mohammadi och hennes avbildning med en kalasjnikov. Media och många politiskt korrekta väljer att uppmärksamma "våldsromantiken" snarare än vad Sara Mohammadi står för (Mars eller Tartarus (grekisk mytologi) är måhända en bättre liknelse. Tartarus var underjordens, helvetets, gud.)

Sara Mohammadi kallar sig och är kommunist. Varför möter detta inte större uppmärksamhet än att det är en bild på henne med en kalasjnikov? Det tordes väl ligga i kommunismen och kommunistens själva natur att vara beredd att ta till vapen, och bokstavligt talat gå över lik, för att få igenom sina åsikter. Måhända kan man uppfatta bilden som anti-demokratisk och revolutionär, i det att hon är beredd att ta till vapen för att få igenom sina åsikter, och även förslava och mörda människor i denna strävan. Denna tolkning av bilden är mig inte helt främmande, men varför uppmärksammar då inte media detta, snarare än den påstådda våldsromantiken?

Jag betvivlar att det knappast hade varit problem om man tar Sara Mohammadis motsats, rättvisans gudinna Justitia, och avbildat henne med ett svärd (eller en ak5).

Så varför uppmärksammar man inte det faktum att hon är kommunist och väljer snarare att attackera någon påstådd "våldsromantik"? Varför är kommunist ett accepterat begrepp?

Jag förstår inte detta.

Våldsromantik, eller inte

Flera politiskt korrekta individer har klagat över att Sara Mohammadi, http://expressen.se/index.jsp?a=213385, har poserat med en kalasjnikov och påstått att detta är våldsromantik.

Nåja, att vänstern alltid har tyckt om våld och allehanda upptåg i kamp mot kapitalismen, eller hur de nu väljer att rättfärdiga detta, är någorlunda solklart.

Däremot så är en del av hennes kommentar fullt korrekt: "Men i många delar av världen måste man tyvärr försvara sin frihet med vapen". Så sant!

Det man självklart kan invända är att hon inte kämpar för frihet, utan mot frihet, men detta ska jag inte fokusera mig på; utan den politiska korrekthet och mediakåthet som högern med bland annat Fredrik Malm, ordförande i Liberala ungdomsförbundet, uppvisar.

Vad är fel med att vara beredd att försvara sitt Liv, Frihet och Egendom med vapen? Inget, det är självförsvar och fullt förståeligt -- rentutav moraliskt.

Men i det mediakåta och mobbliknande Sverige är det otänkbart att göra minsta lilla handling som inte är politiskt korrekt, såsom att ta till vapen för att försvara sitt Liv, Frihet och Egendom. Istället så samtalar man och äter mazariner, med de som försöker krossa ens Liv!

Med detta inte sagt att jag är våldsromantiker, absolut inte. Men i det politiskt korrekta Sverige så drar den politiskt korrekta pöbeln fram och lynchar allt som inte uppvisar den feghet som präglar Sverige.

Det gäller att passa in i Sverige, för annars kan man inte tillhöra den lilla exklusiva skaran som äter, och får bjuda på, mazariner.

Frågan jag ställer mig är om Sverige och Fredrik Malm skulle sagt samma sak om han hade fått se en bild på Thomas Jefferson med ett gevär. Men det kanske helt enkelt handlar om att vänstern är emot frihet, medan Jefferson var däremot för frihet.

Men säg då detta, snarare än att klaga över våldsromantik! Var ärlig!

Meningen med livet?

En ganska vid och individuell fråga är: varför existerar Liv?

På detta finns det ett antal svar. Vi kan börja med ett enkelt och lättsvarat perspektiv: determinismen.

Kort sagt att det inte finns någon mening med livet då denna mening är synonymt med ett syfte. Detta innebär att någon eller något måste ha tagit beslutet att skapa Liv. Utan någon sorts bedömningsförmåga finns inte heller förmågan till syfte/mening.

Kort sagt, varför faller stenen till marken (här på jorden)? Orsaken är kort sagt gravitationen och utan att fördjupa oss alltför mycket i fysiken så drar jorden i stenen med en kraft (och stenen drar i jorden med en lika stor, men motsatt riktad kraft). Detta är orsaken, men det är inte skälet, det är inte själva syftet med att stenen faller.

För att ett dylikt syfte skulle existera så krävs... en vilja. En vilja att utträtta något. Med andra ord krävs en supernaturlig, gudomlig, vilja. Kort sagt, enligt determinismen så krävs det en gud för att Liv som enhet ska ha mening.

Om allt är en följd av orsak och verkan, hur kan då något höja sig över detta? Hur kan vi styra och bestämma hur världen ser ut och påverka världen genom att vilja och därpå låta vår kropp utföra denna vilja. Om vår kropp är en del av denna värld, varför måste vi gagna oss av den för att genomföra vår vilja? Varför kan vi helt enkelt inte påverka saker genom att tänka, likt magi?

Nåja, determinismen besvarar detta lätt: det finns ingen vilja. Det hela är en illusion och självbedrägeri. Nihilism.

Kristendomen och religion
Denna livsåskådning besvarar frågan varför med det enkla svaret: därför att Gud sa så. Varför gjorde Gud så? Ja, det är en bra fråga egentligen. Vad har Gud för syfte med Liv? Nja, Guds vägar äro outgrundliga.

Nåja, utan att filosofera alltför mycket över religion så kan man snabbt se att vi enbart har undvikit frågan. Om Liv får sitt syfte genom Gud, vad är då Guds syfte? Varför existerar då Gud? Är han ett skäl i sig att existera? Ett så kallat egenvärde? Isåfall, varför?

Egna tankar
Mina egna tankar gällande detta är måhända enkla och simpla. Jag tänker inte försöka besvara frågan varför Liv existerar, enbart frågan varför mitt liv existerar.

Jag tänker njuta av mitt Liv, jag tänker främja mitt Liv. Jag tänker utöver detta sträva efter att utveckla mitt intellekt och matematiska kunskaper.

Det är mitt mål, och min mening.